Jag kom ensam – Judiska flyktingbarn i Sverige (Forum för levande historia)
2020-2020 🏅 Medverkande i Årets utställning 2016
Berättelsen bygger på klassisk poetik. Vi följer en grupp judiska flyktingbarn från Nazityskland 1938–1939, deras mottagande i Sverige och livsöden efter kriget. Berättelsen tar avstamp i ett antal individuella öden. Barnens utsatthet, längtan och oro efter föräldrar i hemlandet, kulturkrockar, tacksamhet. livsvilja och styrka. I bakgrunden mullrar nazismen som en reell och ständig fara. Dramaturgin bidrar till utställningsmediets utveckling på så sätt att den ligger i skärningspunkten mellan ett då och ett nu. Berättande och miljöerna ligger nära vår egen tid. Det historiska känns skrämmande aktuellt.
Utställningen är byggd i form av mobila koffertar anpassade för turné. De symboliserar uppbrott, exil och livets ständiga resa och innehåller fotografier, brev, avslag på inreseansökan, vykort, föremål mm. Vissa foton och föremål ligger i ”tågfönster” för att förstärka känsla av resa. Innehåll och gestaltning utgör ett sammanhållet tema vilket förtätar berättelsens dramaturgi. I utställningen finns artefakter som bidrar till känslan av en resa; t.ex. en skylt från svensk tågstation, bänk, trasmattor, kökssoffa, ljudinspelningar, kopior på brev från hemlandet, skrivbord med äldre skrivmaskin och foton och brev från moder i Hamburg som skriver till sina barn, filmade nutida intervjuer mm.
