Tro, hopp och kärlek (Sjöhistoriska museet)
2012-2012 🏅 Medverkande i Årets utställning 2012
På Sjöhistoriska museet finns en samling på omkring 150 tatueringsförlagor från 1900-1950. Den
innehåller t.ex. fullriggare, nakna och påklädda kvinnor, svalor, rosor, ankare. I utställningen står
förlagorna i centrum samtidigt som de blir underlag för betydligt vidare resonemang. Varför
tatuerade sig sjömän och hur valde de sina motiv? De klassiska sjömanstatueringarna har idag fått
nytt liv under beteckningen Old School.
Utställningen bygger på arkivmaterial bestående av tatueringsförlagor, fotografier och nedteckningar
från 1930-talet samt nya intervjuer med dagens sjömän. Genom ett genusperspektiv ges ökad
förståelse för sjömännens historia, livsvillkor och kultur samt ökad förståelse för hur möten berikar
människor och kulturer.
Utställningen utgår ifrån tre huvudlinjer: museets samling, sjömanskultur och genusperspektiv.
Produktionens arbetsgrupp har haft en stor bredd genom museets egna ämnesspecialister och
genusgrupp. Arbetsgruppen har dessutom samarbetat med en etnolog/genusforskare vid Stockholms
universitet samt tatuerare. För att inledningsvis etablera metoden med genusperspektiv hölls ett
internt heldagsseminarium om genus och sjömanstatueringar. Med genus menar vi fokus på
kulturbundna och historiska sammanhang med betoning på manlighet och kvinnlighet. Det gäller att
inte befästa stereotyper utan att analysera dem.
Genus handlar inte i första hand om män och kvinnor som antal, en genusanalys kan visa hur kön
uppträder som en meningsskapande kategori mot ett visst utsnitt av verkligheten, exempelvis
sjömanstatueringar. I grunden för utställningen ligger därför en genusanalys av samlingen. Därefter
gjordes intervjuer med bl a tatuerade och otatuerade sjömän, konstvetare och tatuerare.
Läs mer i PDFen
