Behöver ett suggestivt, stilistiskt berättargrepp nödvändigtvis stå
i motsatts till ett strikt och vederhäftigt forskningsperspektiv?
Kanske inte? I alla fall inte om berättargreppet förstärker den
vetenskapliga plattformens utgångpunkt att sätta Östersjön i
centrum och på så sätt kan bidra till att visa andra historiska
samband än vad de nationella historieskrivningarna kan.
Var 15:e minut översköljs utställningsrummet av en immersiv fifilm
som tar över hela rummet genom att den projiceras på både tak
och väggar. Utifrån havets långa tidsperspektiv och med Östersjön
själv som berättarröst, tas besökarna med på en spännande visuell
tidsresa som berättar om de dramatiska händelser som döljer sig
bakom det världsunika kulturarv som finns bevarat under ytan.
Filmen avslutas med två dykare. Deras animerade dyklampor
synkroniseras med belysningen bakom meshen som fifilmen
projiceras på. Plöttsligt ser det ut som att de belyser de fysiska
föremål som nu framträder genom fifilmduken och blandas in i det
3D animerade undervattenslandskapet. Östersjön avslöjar sina
hemligheter och fifilmen glider över i utställningsläget där hela
utrymmet bakom fifilmduken belyses och visar sig vara fullt av
föremål.